I söndags när jag och Viktor skulle flyga hem från Göteborg körde Henke oss till flygplatsen. Jag vill alltid vara ute i ganska god tid så man slipper stressa jätte mycket men nej nej, vi skulle absolut inte åka allt för tidigt enligt dessa två herrar. När vi väl kom iväg skulle vi stanna till på Henkes kontor på vägen för att Viktor skulle få ett par skor (Henke jobbar på Nike). När vi parkerar på flygplatsen är kl 17.35 och planet går 18.00. Vi går in, checkar in, innan säkerhetskontrollen står värsta sportiga mercan som killarna måste kolla på lite, men sen säger jag att nu måste vi gå in. Vi bokade våra biljeter strax innan bara och hade inte tänka att flyga egentligen så vi hade inte tänk så mycket på bagaget, bara att vi inte hade så mycket så vi kunde resa med bara handbagage, fast vi hade liite för mycket. När vi stått i kö ett tag kom jag ju på att jag har mitt superduperbraiga och ganska dyra sminkborttagningsmedel i väskan som jag fått av mamma, och hårspray och en parfym och då kommer viktor på att han har ju också en parfym, och hårvax och a, PANIK. 10 min kvar till planet lyfter, 5 minuter efter sista bording.

Upp med grejerna, ner i påsar, ringer Henke och ber han komma och hämta det vi inte kan ta med oss. Av med skärp. Upp med dator, jag tappar mitt älsklingsörhänge, men hittar det. Då ropas det ut ur högtalarna, VIKTIGT MEDDELANDE: EMELIE MAGNUSSON OCH VIKTOR JEBESEN, VÄNLIGEN GÅ TILL GATE 12 SNARAST. Jag sprang igenom kontrollen medans Viktor gick där i godan ro. Jag tänkte att nu struntar jag fan om alla andra glor och tittar på oss och tänker herregud när jag ryter till till min pojkvän. Men då blev jag fan förbannad och sa med min strängaste röst(haha) nu får du faan rappa på. Men Viktor kan ju typ inte skynda sig även om man håller på att missa ett plan och det är på riktigt väldigt frustrerande. Jag roffade åt mig alla våra grejer och sprang upp för trappan. Jag skrek URSÄKTA och alla flyttade på sig och jag kutade förbi. Viktor vet jag fan inte var han var. Jag sprang iaf det fortaste jag kunde till gaten, där står en bitter tant och säger i sin walkie talki: Nu kom en av dom springandes här. Så säger hon till mig: Jag skulle PRECIS stänga här. Kommer han den andra?? Jaaa, han är i trappan säger jag. Ser vi inte honom inom 5 sek så MÅSTE jag stänga. Nej, han är verkligen på väg, säger jag. När 15 sek har gått säger hon Nu stänger jag. Jag såg ingen Viktor och tänkte att jag har ju flugit här 100 gånger innan och vet precis vart man ska gå men det visst ju inte Viktor så jag höll tummarna att han skulle gå rätt. Jag lyckas underhålla tanten i kanske 0.5-1 min sen kom han, joggandes runt hörnet. Va fan spring, ropar jag, hahaha! Thank god!!

Vi hann med planet och det va fan på håret alltså. Vi snackar 5 sec!!!!!! Jag var lite småsur på att Viktor inte hade ansträngt sig när vi hade så bråttom men det kunde inte han förstå. Vi hade ju faktiskt hunnit med planet, tyckte han. Det roliga är att om han hade varit själv hade han aldrig hunnit;)

Jag sa bara till Viktor: Jag hoppas du drar slutsaten: att man lär sig av sina misstag!!!!
Men vi får ju se hur det blir med det. Jag tvivlar! Han kan ju tacka sin hetsiga flickvän att vi hann med planet iaf=) Sen var vi goa och glada och hade världens mysigaste söndagskväll efter en grym helg tillsammans och med min familj=)=)


Fin utsikt från planet..